Aktivitetsersättning till trettio års ålder – vad händer sedan?

PUBLICERAD 2017-04-03

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har granskat vad som händer då personer med aktivitetsersättning fyller 30 år och aktivitetsersättningen upphör. ISF har även granskat hur Försäkringskassans prövningar ser ut för de personer som har haft aktivitetsersättning och sedan beviljas sjukersättning. Granskningen är ett regeringsuppdrag.

Aktivitetsersättning är en tidsbegränsad ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga för unga vuxna i åldern 19–30 år. Tanken med aktivitetsersättning är – utöver att ge ekonomisk trygghet vid nedsatt arbetsförmåga – att stimulera unga till aktivitet under tiden med ersättningen. Aktivi­te­t­erna ska förbättra personens funktionsförmåga och skapa förutsätt­ningar att förbättra arbetsförmågan.

Det finns behov av ökad kunskap om hur de som haft aktivitetsersättning försörjer sig när ersättningen upphör. ISF har därför följt upp vad som händer med personer som har aktivitetsersättning då de fyller 30 år och aktivitetsersättningen upp­hör, samt granskat hur Försäkringskassans prövningar ser ut för de personer som har haft aktivitetsersättning och som sedan beviljas sjuk­ersättning.

  • Tiden med aktivitetsersättning innehåller inte i tillräcklig utsträckning ändamålsenliga aktiviteter.
  • De aktiviteter som genomförs följs inte upp i tillräcklig utsträckning.
  • Majoriteten av de personer som haft aktivitetsersättning går vidare till sjukersättning. Men det finns skillnader mellan kvinnor och män. Män har både en högre sannolikhet att få sjukersättning och att ha en inkomst efter tiden med aktivitets­ersättning.
  • Besluten om sjukersättning är av god kvalitet.

ISF rekommenderar regeringen att

  • överväga om alla aktiviteter under tid med aktivitetsersättning verkligen ska kräva en överenskommelse med den försäkrade. Med andra ord anser ISF att regeringen bör överväga om det kan ställas krav på deltagande i aktiviteter som kan förväntas leda till ökad arbetsförmåga.
  • ta initiativ som leder till ökat utbud av ändamålsenliga aktiviteter
  • ta initiativ som leder till ökat utbud av förberedande akti­viteter som ett försteg till arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetsplatsnära aktiviteter eller studier.

Regeringen bör utöver detta

  • lämna uppdrag till Försäkringskassan om att följa upp til­lämpningen av de nya reglerna om sjukersättning för unga i åldrarna 19-29 år.

Oavsett hur regeringen hanterar ovanstående har ISF rekommen­da­tioner till Försäkringskassan. De brister som ISF konstaterat i gransk­ningen beror i stor utsträckning på att Försäkringskassan inte fullt ut har tagit sitt samordningsansvar. Orsakerna till det varierar.

ISF rekommenderar därför Försäkringskassan att genom en indivi­duell bedömning i inledningen av ett ärende om aktivitetsersättning planera

  • vad som är målet med tiden med aktivitetsersättning
  • vilka delmål som är lämpliga
  • vilka aktiviteter som kan antas antingen öka en persons arbets- eller studieförmåga eller vilka förberedande aktiviteter som kan förväntas leda i riktning mot arbetslivsinriktad rehabilite­ring, arbetsplatsnära aktiviteter eller studier
  • hur en första motiverande insats bör utformas. Exempelvis bör det brev som skickas till den försäkrade i samband med beslutet om att Försäkringskassan beviljat aktivitetsersättning utformas med den inledande individuella planeringen i åtanke.
  • hur resultatet av respektive aktivitet ska följas upp.

En god planering som också följs upp och förändras vid behov ger Försäkringskassan en utgångspunkt för att kunna verka för att aktivi­teter blir av. Det ger också en utgångspunkt i arbetet med att motivera den försäkrade till att frivilligt delta i aktiviteter.

Försäkringskassan bör även

  • öka kunskapen om vilka typer av aktiviteter som är ändamåls­enliga
  • fortsätta att följa kvaliteten i handläggningen av aktivitets­ersättning och av sjukersättning.

Summary report Disability pension for young adults 2017:5 In EnglishPDF

  • ISF Granskar och analyserar
  • Sjukförmåner
  • Aktivitetsersättning
  • Regeringsuppdrag
  • ISF RAPPORT 2017:5

  • FÖRFATTARE

    Malin Olsson

    Åsa Barat Ullenius

    Nina Karnehed

    Ola Leijon

    Katarina Sjöberg

    Berit Hamrén