Assistansersättningen

PUBLICERAD 2015-09-29

Med utgångspunkt i ISF:s tidigare granskningar, och mot bakgrund av, förmånens ökade volymer har regeringen gett ISF i uppdrag att genomlysa och konkretisera problem som finns med nuvarande lagstiftning om assistansersättning. De problem med lagstiftningen och tillämpningen som har identifierats gäller: otydlig lagstiftning, delat huvudmannaskap, incitamentsproblem, begränsade möjligheter till kontroll och integritetsproblem.

Ett viktigt problemområde när det gäller lagstiftningen är att många centrala begrepp i lagen, så som delaktighet, självständighet och att leva som andra inte har definierats. Lagen ger inte heller tydliga svar på vilka behov som ska tillgodoses med personlig assistans. Dessa otydligheter gör att det blir svårt för Försäkringskassan att göra en enhetlig, transparent och rättssäker bedömning av de assistansberättigades stödbehov. Den kontinuerliga ökningen av det genomsnittliga antalet timmar assistansersättning som beviljas per assistansberättigad kan till stor del bero på denna otydlighet.

Så som den personliga assistansen är utformad med ett delat ansvar mellan kommunerna och Försäkringskassan skapas oklarheter om hur olika myndigheters beslut ska relateras till varandra, och i förhållande till assistansersättningen. Exempelvis behöver de alternativa boendelösningarna som erbjuds inom ramen för LSS bli kostnadsneutrala, det vill säga ekonomiskt neutrala för kommunerna i förhållande till assistansersättningen. Delat huvudmannaskap för personlig assistans medför också andra problem, till exempel gränsdragning mellan assistansersättning, andra kommunala insatser och sjukvård.

Utformningen av assistansersättningen innehåller drivkrafter, både för den assistansberättigade och för anordnarna, att öka antalet beviljade timmar. Många företag gör vinster på varje utförd assistanstimme. Det förekommer också att personer väljer att avstå från annat sam¬hällsstöd, exempelvis hjälpmedel och bostadsanpassning, och i stället beviljas mer tid, ofta i form av dubbel assistans. Assistansersättningen kan också, som nämnts ovan, påverka kommunernas incitament att inte utveckla andra stödformer, till exempel olika boendestöd. Det finns vidare ekonomiska incitament i systemet för föräldrar att inte överlåta ansvar och timmar till annan huvudman. Det kan i vissa fall skapa en risk för att barns och ungdomars självständighet kommer i konflikt med familjens ekonomiska intresse.

Assistansersättningen betalas ut i förskott. Det innebär att hur den assistansberättigade och anordnaren har använt assistansersättningen ska redovisas i efterhand. Redovisningen av att personlig assistans har utförts tar inte hänsyn till innehållet i insatsen eller till vem som utfört den. Det har åtminstone i vissa rättsfall inte ansetts vara bindande vilken personlig assistent som redovisats. Det innebär att det inte kan bedömas om behovet har överdrivits. Dessutom är det svårt för domstolen att avgöra om insatsen har utförts med tillräcklig kvalitet, eftersom det är den assistansberättigade som avgör vad som är kvalitet. En möjlig förändring för att öka det allmännas kontroll av hur assistansersättningen används och säkerställa kvaliteten är att närmare koppla ihop beslutet och utförandet, det vill säga att det som ansökts om och beviljats assistansersättning för också är det som utförts.

I olika sammanhang har det framkommit att de assistansberättigade kan uppleva Försäkringskassans utredning och bedömning av stöd¬behoven som något som är integritetskränkande. Det går samtidigt inte att undvika att den som ansöker om stödet måste kunna bevisa omfattningen av sitt stödbehov för att det dels ska gå att fastställa att det faktiskt finns rätt till assistansersättning, dels för att avgöra antalet assistanstimmar. Ett sätt att göra bedömningen mer förutsägbar och objektiv skulle kunna vara att utgå från den struktur och det standardiserade språk som Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) erbjuder. Särskilt utsedda medicinska kompetenser som utför funktionsbedömningarna borde också kunna leda till mindre integritetskänsliga situationer. Att överväga att införa en enklare behovsbedömning för ett lägre standardiserat antal timmar är ytterligare ett sätt att begränsa problematiken med integritetskänsliga utredningar, vilket också skulle kunna medföra en minskad kostnad för assistansersättningen.

Relaterade publikationer

Åtgärder för att begränsa fusk och felaktigheter i assistansersättningenöppnas i nytt fönster

  • ISF Granskar och analyserar
  • Funktionsnedsättning
  • Assistansersättning
  • Rättssäkerhet och kontroll
  • Regeringsuppdrag
  • ISF RAPPORT 2015:9

  • FÖRFATTARE

    Helena Höög

    Tomas Agdalen

    Lena Birkelöf