Försäkringskassans tillämpning av reglerna om sjukersättning

Lagstiftningen inom socialförsäkringsområdet ger ofta tillämparen ett visst bedömningsutrymme. Orsaken till det är att det normalt är svårt att förutse alla situationer som skulle kunna uppstå vid tillämpningen av reglerna i varje enskilt fall och på förhand ta ställning till hur dessa borde hanteras. Det gäller inte minst reglerna om sjukersättning. Vid sidan av förarbetsuttalanden kan domstolsavgöranden i många fall ge vägledning vid tolkningen av regelverket. Det är viktigt att nya vägledande domstolsavgöranden snabbt får genomslag hos Försäkringskassan, eftersom de kan påverka de försäkrades rätt till ersättning. En snabb anpassning till ny domstolspraxis leder också till en ökad enhetlighet i rättstillämpningen.

För att en försäkrad ska få sjukersättning krävs bland annat att arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt och att medicinska eller arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga. Reglerna om rätt till sjukersättning fick sin nuvarande utformning den 1 juli 2008. I oktober 2011 avgjorde Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) tre mål och tog ställning till hur rekvisiten (villkor som ska vara uppfyllda enligt lagen) ska tillämpas när det gäller att bedöma om arbetsförmågan ska anses vara stadigvarande nedsatt och om rehabiliteringsåtgärder kan leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga.

Granskningen visar att Försäkringskassan i viss utsträckning gjorde en annan tolkning än HFD i båda avseendena. Sådana tolkningar observeras nästan uteslutande i ärenden där besluten fattades innan HFD-domarna meddelades, och Försäkringskassan förde alltså snabbt ut information om domarna i verksamheten.

Eftersom HFD-domarna bara delvis klargör hur rekvisitet att arbetsförmågan ska vara stadigvarande nedsatt ska tolkas, och att det därtill finns andra oklarheter om hur reglerna om sjukersättning ska tillämpas, är det fortfarande svårt att tolka reglerna. Det finns därför en risk att reglerna inte tillämpas enhetligt. ISF bedömer att en del av otydligheterna kunde ha undvikits genom tydligare förarbetsuttalanden.

Summary in English