ISF Rapport 2011:19 Publicerad 2011-12-14

Att samsas om systemen

Sedan den 1 januari 2010 administrerar Pensionsmyndigheten ålderspension och relaterade förmåner. Tidigare var administrationen delad mellan Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten. Vid övergången ansågs det inte vara möjligt att direkt låta Pensionsmyndigheten överta de processer, informationsdatabaser och it-system som krävs för administrationen. Därför beslöts att Pensionsmyndigheten tills vidare skulle köpa tjänsterna från Försäkringskassan.

Pensionsmyndigheten köper verksamhetskritiska tjänster av Försäkringskassan till ett värde av 370 miljoner kronor per år. Den beställar-utförarmodell som myndigheterna tillämpar omfattar utbetalningstjänster och fordringshantering samt it-tjänster som stödjer processen för handläggning och utbetalning av pensioner och pensionsrelaterade förmåner. Dessa tjänster är avgörande för att Pensionsmyndighetens verksamhet ska fungera.

I denna granskning studeras drivkrafter och hinder med den beställarutförarmodell som Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan tillämpar. I rapporten lämnas även rekommendationer till åtgärder på kort och lång sikt som kan vidtas för att undanröja hinder och ta tillvara förbättringspotential. De verksamhetskritiska tjänster som Pensionsmyndigheten köper av Försäkringskassan är komplexa och dessutom starkt integrerade med Försäkringskassans egen verksamhet. Pensionsmyndigheten kan därför inte självständigt styra över utvecklingen av sina verksamhetskritiska system. Åtgärder som rekommenderas på kort sikt gäller bland annat samarbetsformerna mellan de båda myndigheterna, avgiftssamråd med Ekonomistyrningsverket och en formalisering av samarbetet genom regeringsbeslut. På längre sikt finns flera möjliga alternativ till att Pensionsmyndigheten köper tjänster av Försäkringskassan. Dessa alternativ behöver utredas närmare. Om myndigheternas system på sikt ska separeras från varandra, krävs att myndigheterna redan nu aktivt tar ställning till detta.

Rapporten behandlar samarbetet mellan två specifika myndigheter, men de problem som analyseras är generella och diskussionen har därför relevans även utanför socialförsäkringssektorn.

Summary report 2011:19 in EnglishPDF