Styrning och implementering av momentet särskild utredning i handläggningen av sjukpenningärenden

Syfte

Syftet med granskningen är att kartlägga Försäkringskassans interna styrning och implementering av handläggningsmomentet särskild utredning i sjukpenningärenden, under perioden från det att regeringsuppdraget gavs i november 2015 till och med hösten 2019.

De frågor som projektet avser att besvara är:

• Hur har Försäkringskassan centralt tagit emot uppdraget om en kontrollstation i sjukpenningärenden efter dag 365, vad har gjorts med det och varför har det kommit att implementeras i form av handläggningsmomentet särskild utredning?
• Hur har ledningarna för de geografiska verksamhetsområdena tagit emot uppdraget och vad har gjorts för att säkerställa en implementering av handläggningsmomentet särskild utredning i enlighet med styrande dokument?
• Hur har handläggare och specialister tagit emot uppdraget och hur har de arbetat med det?

Bakgrund

I november 2015 gav regeringen Försäkringskassan i uppdrag att införa en kontrollstation i sjukpenningärenden äldre än 365 dagar, med syfte att säkerställa en aktiv handläggning som ger långtidssjukskrivna möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet och förhindrar omotiverat långa sjukperioder. Regeringsuppdraget ledde till att Försäkringskassan utvecklade särskild utredning, ett handläggningsmoment i sjukpenningärenden. Både Riksrevisionen och Försäkringskassan har pekat på vissa problem i tillämpningen av handläggningsmomentet, bland annat att det har utförts endast i ett fåtal fall. Försäkringskassan har också över tid förändrat beskrivningen av ändamålet med momentet, något som har skett parallellt med regeringens förändrade beskrivning av Försäkringskassans uppdrag på området.

Styrningen och implementeringen av handläggningsmomentet särskild utredning är intressant att studera dels för att förstå varför Försäkringskassan inte har utfört momentetet i fler ärenden, dels för att förstå styrningen av Försäkringskassan ur ett större perspektiv. Regeringsuppdraget är avgränsat och rör handläggningen, vilket gör det lätt att följa uppdraget för att synliggöra hela styrnings- och implementeringskedjan. Regeringsuppdraget har inte heller förändrats, men det har den politiska inriktningen för sjukförsäkringen. Därför blir det också möjligt att studera hur förändringarna i den övergripande inriktningen för politiken påverkat olika delar av styrningen inom Försäkringskassan. Dessutom är en studie av detta intressant då den belyser ett fall där regeringen på en relativt detaljerad nivå, via ett särskilt uppdrag, styr hur Försäkringskassan ska hantera sin handläggningsprocess.