Sjukpenning i förebyggande syfte

PLANERAD PUBLICERING 2020-03

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) ska undersöka i vilken omfattning sjukpenning i förebyggande syfte används idag och om det har skett någon förändring över tid, samt att utvärdera om förmånen används på ett sätt som ligger i linje med intentionerna bakom regelverket. Projektet är egeninitierat

En person som får medicinsk behandling eller genomgår medicinsk rehabilitering kan få sjukpenning i förebyggande syfte, under förutsättning

  • att behandlingen eller rehabiliteringen har som mål att förebygga sjukdom, förkorta sjukdomstiden, eller helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmåga och
  • att personen är förhindrad att arbeta med minst en fjärdedel på grund av deltagandet i behandlingen eller rehabiliteringen och
  • att insatserna har ordinerats av läkare och ingår i en plan som Försäkringskassan godkänt.

Det är förhållandevis få personer som får sjukpenning i förebyggande syfte. I december 2017 fick 2 590 personer denna typ av förmån, varav 65 procent var kvinnor och 35 procent män.

Detta kan jämföras med 207 205 personer (66 procent kvinnor och 34 procent män) som fick sjukpenning på grund av nedsatt arbetsförmåga eller rehabiliteringspenning under samma period. Antalet som fick sjukpenning i förebyggande syfte motsvarar alltså endast 1,2 procent av antalet personer med sjuk- eller rehabiliteringspenning.

I en uppföljning som Försäkringskassan gjorde år 2015 var det två stora diagnosgrupper som låg bakom behovet av medicinsk behandling eller rehabiliteringsinsatser: psykiska sjukdomar (31 procent) och muskuloskeletala sjukdomar (29 procent).

Den enskilt största behandlingstypen var missbruksbehandling som förekom i 27 procent av ärendena. Andra vanliga behandlingstyper var sjukgymnastik (22 procent), läkarvård (14 procent), psykologbehandling (11 procent) och arbetsterapi (8 procent). Utöver dessa behandlingstyper förekom en stor variation av åtgärder, såsom utlandsvård, multimodal rehabilitering, ospecificerad fysisk träning, yoga och vistelse på hälsohem.

Det framkom även att utredningarna och underlagen för beslut om sjukpenning i förebyggande syfte ofta var bristfälliga och att reglerna för denna förmån kan vara svåra att tolka och tillämpa.

Syftet med ISF:s granskning är att undersöka i vilken omfattning sjukpenning i förebyggande syfte används idag och om det har skett någon förändring över tid, samt att utvärdera om förmånen används på ett sätt som ligger i linje med intentionerna bakom regelverket.

Följande frågor ska besvaras:

– Vilka försäkrade får sjukpenning i förebyggande syfte när det gäller ålder, kön, sysselsättningsstatus och diagnos? Finns det regionala skillnader i hur och i vilken grad förmånen används? Har det skett några förändringar över tid?

– Under hur långa perioder beviljas vanligtvis sjukpenning i förebyggande syfte? Beviljas förmånen vanligtvis som hel, trefjärdedels, halv, eller fjärdedels sjukskrivning? Hur stor andel av de som beviljas sjukpenning i förebyggande syfte är eller blir därefter sjukskrivna på grund av nedsatt arbetsförmåga?

– Vilka typer av förebyggande/rehabiliterande behandlingsåtgärder förekommer inom ramen för beviljad sjukpenning i förebyggande syfte? Finns det könsskillnader i vilka åtgärder som förekommer inom respektive diagnosgrupp? Finns det regionala skillnader i typen av förebyggande/rehabiliterande åtgärder som förmånen beviljas för?

– Vem tar initiativet till att sjukpenning i förebyggande syfte blir aktuell?

Försäkringskassan. Sjukpenning i förebyggande syfte. Rättslig kvalitetsuppföljning. Rättslig uppföljning 2015:6.

  • Sjukförmåner
  • Sjukpenning
  • Egeninitierat